Erfarenheten och oskulden

På tåget mot Kalmar, där jag skulle byta till buss vidare mot Borgholm, lyssnade jag på en intressant konversation. Jag lyssnade inte så mycket för att jag ville utan snarare för att jag inte kunde hjälpa det.

Samtalet utspelade sig mellan en man, 46 år gammal, samt en tjej, 17 år gammal. Eller ung. De kände inte varandra men hon hade av en slump råkat hamna bredvid honom och han var inte sen på att börja prata. Hon var inte sen att svara heller för den delen.

Och vad pratar en 46-åring och en 17-åring om? Naturligtvis betar man av de vanliga ämnena först. Yrke, studier samt vart resan bar. Mannen visade sig vara lärare och tjejen visade sig vara duktig på sina studier. Därför utvecklades det hela till en diskussion om poesi där de också skrev varsin poem för den andre att läsa.

Här omkring började mitt huvud tänka på Woody Allen och nog var det ett perfekt upplägg för det. Den ensamme, intellektuelle mannen samt den unga oskyldiga flickan också med ett intellekt men också med en ungdom som mannen fortfarande minns och saknar.

Jag skrattade lite för mig själv. Jag återgick till att läsa min bok men efter en stund så kom den. Den farligt nära gubbsjuka kommentaren, den som gjorde att jag kände att det här ÄR en Woody
Allen film. De hade nämligen kommit in på sin ålder och när hon sa 17 svarade han genast 'hur kommer det sig att alla attraktiva kvinnor är så unga?'. Sedan berättade han att han var singel och gärna letade efter en ny flicka.

Jag återgick till min bok än en gång. Jag har nämligen aldrig klarat av att se en hel Woody Allen film.

Romantik

Det har gått några månader nu, kanske till och med ett halvår, sedan jag satt och skrev inlägg för en blogg så här. Anledningen till att jag slutade var att jag inte hade något mer inom mig att dela med mig av. Det kanske jag inte har nu heller.

Så varför börjar jag igen då? Det var en kall gata som fick mig att göra det.

Egentligen var det flera gator som drev mig till att sätta mig här igen. Jag finner det på sätt och vis romantiskt med en gata i skymning som skiner upp av blinkande lampor, neonljusen från sexaffärerna och glöden från cigaretten någon slängt. Alla människor blir utifrån betraktat anonyma där de allra helst vill synas. Och jag tycker det är fint på något sätt.

En kylig, kall och rå gata behöver inte betyda något negativt. Den är en duk där vem som helst kan måla precis vad de vill. Det kan stå en soldat på en gata men det kan också stå en clown.
Det var det som fick mig att börja skriva igen. En kall, smutsig gata där vem som helst ändå kan ha världens roligaste kväll.